Spånga 6-timmars

Sover dåligt, det skaver och rosslar i halsen. Sticker och bränner. Vaknar gång på gång, stoppar i mig halstabletter, somnar om. När jag sedan väl somnar lite tyngre, är det dags att gå upp. Tvekar på om det ens är värt att åka ut till Spånga. Men det är fint väder, prognosen lovar strax över 10 grader och mer eller mindre vindstilla. Perfekt löpväder, en bit in i oktober. Kan ju testa några varv i alla fall, kanske någon timma. Anmälningsavgiften är ju betald …

Spånga IP. En speciell känsla att komma in på en friidrottsbana. Här skall jag tillbringa de närmaste 6 timmarna. Om nu halsen håller.

Och så är loppet igång. Den plan jag lagt upp, för att nå målbild.1, är att ligga strax under 6 minuter/km. Eller runt 2.20 per varv. Kanske inte något mördande tempo, men skulle kunna ge 60km, vilket skulle vara personligt rekord. Tre tidigare försök på 6-timmars har alla resulterat i kraschande mage, stumma ben, efter halva loppet alltmer gå, alltmer problem med att få i sig både dryck och tugg.

I planen för målbild.1 finns också att springa utan att stanna. Bortsett toabesök då. Så länge som möjligt bara äta och dricka mitt eget (clif bars, som jag nu använt i ett par år; resorb; nötter; bloks gelklumpar; salttabletter).

Första timmen går bra. Malin sitter vid sidan och hejar på. Jämn och fin fart – första timmen 25 varv, mellan 2.19 och 2.24. Snabbt stopp i busken, sedan andra timmen lika jämnt och fint (2.17 till 2.23). Magen håller. Halsen håller. Malin fortsätter vinka och uppmuntra. Servar med tugga och dricka. Börjar ju kännas bra det här. Tredje timmen, 2.17-2.22 per varv.

Malin har åkt hem. Jag fortsätter varv på varv. 4 timmar, 100 varv, 2.15-2.23. Känner ingenting i halsen längre. Ligger före i tidsschemat (även om några kortare besök i busken ”stjäl” tid …). Lovar mig själv att håller jag detta nu, näst sista timman, skall jag belöna mig med att gå ett varv efter fem timmar. Lyckas hålla tempot uppe, även om jag måste stanna till och fixa med egen dryck; hellre det och magen håller. Femte timmen är tung, men fortsätter springa. Varv på varv. Och nu börjar jag också ta in på några som tidigare sprungit ifrån mig, några som börjar ta slut och nu går allt oftare. Vilket jag känner igen så väl från tidigare lopp. Men den här gången, fortsätter springa. Femte timmen, 2.17 till 2.25.

Når fem mil strax före fem timmar. Tar mig en mugg cola vid varvningen, och njuter av att gå och dricka. Lite mineralvatten på det, en näve nötter. 400 meter senare dags att sparka igång igen. Och nu är det bara en timma kvar, nu är det bara spurten kvar. Tar mig ner mot 2.12, flera varv under 2.15, känner att jag kommer att fixa det här. Inga egentliga krampkänningar, bara trötta sega ben. Men fortfarande kraft att hålla tempot, även om det ramlar ner mot 2.23, 2.24 igen.

Hör Reima börja tjoa; Fem minuter kvar. Fyra minuter kvar. Ökar lite till. Tre minuter kvar. Ett sista varv på 2.08.

60.601km. Nytt personligt rekord. Glad för det. Och när jag sätter mig efteråt, kommer den lite irriterande känslan i halsen tillbaka. En vicks citron smakar gott. Till det en flaska tonic. Mumma.

Fortfarande förvånad över att det höll hela vägen; halsen gav helt andra signaler. Kändes nästan dumdristigt att ge sig iväg när startskottet gick. Svårt att riktigt förstå vad som hände. Men behöver kanske inte det … Räcker med att hålla kvar vid känslan av att ”äntligen 60k!”

 

Snart dags Spånga 6-timmars

Snart dags Spånga 6-timmars

 

Reima - mannen med pistolen

Reima – mannen med pistolen

 

... och där gick starten ...

… och där gick starten …

 

Still going strong ;)

Still going strong ;)